Kyrkmålning med förhinder

– Jaha, gubbar, då lägger vi ned jobbet, sa Torsten Arvidsson med en djup och besviken suck. Det var det största uppdraget dittills i den två år gamla målerifirman Arvidsson och Gustafsson AB. Och så fick man avbryta innan man ens hade börjat måla.

Detta inträffade 1956. Kyrkoherde Evald Inghammar hade övertalat pastoratet och Biskopen Bo Giertz, att det var dags att fräscha upp kyrkan. Den gamla smutsvita färgen skulle täckas med ny gräddvit färg. Och som den hade haft vita väggar på insidan i evärdeliga tider, så skulle det förbli. Trodde alla.

Men Torsten och Frits hade yrkesheder. Hade de tagit på sig ett jobb, så skulle det göras ordentligt. Inte slafsa på färgen ovanpå den gamla smutsen, utan först gör man ordentligt rent med målarsoda, så att all smuts, lös gammal färg och eventuella flagor avlägsnades. Det var där arbetet började. Och slutade. För målarsodan var en utmärkt produkt, som inte bara tog bort smutsen utan det mesta av den gamla vita färgen. Det var då som de hittade de gamla målningarna under den vita färgen, som man nu började misstänka inte alls hade varit där i evärdeliga tider.

Så målarna insåg att nu var de på hal is. De var målare, inte konservatorer. De förstod vad de hade hittat och insåg att det låg utanför deras kompetens. Så kyrkoherden tillkallades, som i sin tur larmade biskopen, som satte igång maskineriet med länsantikvarien och yrkeskunniga konservatorer, som så försiktigt som möjligt avlägsnade den gamla färgen från väggarna och taket. De väggmålningar som kunde tas fram var minst sagt fragmentariska, men under den vita färgen i taket hittade man en veritabel konstskatt.

När väggarna målades över var oklart. Men att taket hade målats över så sent som 1885 stod snart klart när man rannsakade gamla kyrkstämmoprotokoll.

Så här beskrivs takmålningarna på Svenska Kyrkans hemsida:

Takets mittparti, från koret räknat, visar Treenigheten, Kristus kommer till domen, och, över läktaren, Dödsriket. Målningarna har utförts av Mattias Hasselberg och Markus Hammerdahl, 1778. På läktarbröstet finns tretton tavlor, föreställande Jesus och de tolv apostlarna. Dessa bilder avlägsnades och såldes 1886, men tolv lyckades man efter energiskt arbete återskaffa. Apostel nr tolv är en nymålning av konservator Torbjörn Engblad, som också framtog vägg- och takmålningarna. Altartavlan med den korsfäste Frälsaren härstammar från 1730. Predikstolen har utförts av nyss nämnde Hasselberg, som också var en framstående bildhuggare.

Vi ska kanske inte överdriva, visst fanns det mer måleriarbeten att göra i kyrkan, och målarna hade mycket att göra med dörrar, karmar och foder, bänkar, predikstol, orgelläktare och mycket annat. Men allt skulle godkännas så att inget antikvariskt skulle gå till spillo, och det tog mycket tid.

Text och bilder: Kjell Arvidsson

 

Klicka på bilden för att förstora den.

Gammal dörr från Rystås kyrkbänk. Måns Svensson och Sven Månsson i Rystå, var anfäder till familjen Olsson. Sven Månsson föddes 1650 och blev först nämndeman/häradsdomare 1697-1730, och riksdagsman från 1719 riksdagsman.
Köpte Rystå 1715 av greve Gabriel Oxenstierna. 

Klicka på bilden för att visa mer info