Året 1996 var jag chefredaktör på Mölndals-Posten, och hörde en liten fågel kvittra i stadshuset att kungen skulle komma på besök. Han skulle återinviga Gunnebo slott efter stora renoveringar och ombyggnader, inte på själva slottet, men en ny köksträdgård var skapad och äntligen, äntligen, hade staden byggt upp de nya tjänstefolksbostäderna, som i dryga 200 år bara funnits som ritningar.
 
Jag grubblade på denna nyhet, och så slog det mig: Vi trycker en bok. "Gunnebo – ett slott i tiden"! Det blir ju som en rolig liten pastisch på kungens valspråk. Och material fanns det ju. Fil dr Lars Gahrn, antikvarie på Mölndals Museum skrev ju varje vecka i Mölndals-Posten om gamla historier från stad och bygd. Vi valde ut ett femtiotal artiklar om Gunnebo. I den mån bilder saknades uppdrogs åt Kristina Lindahl på redaktionen att göra teckningar.
 
Vi var tacksamma att vi fått nyheten ett helt år före själva händelsen. Jag redigerade, Kristina tecknade och Lars läste korrektur. Det lyckades, boken var tryckt och överlämnades ombunden med blågula sidenband till majestäterna på Mölndals Museum.
Kungen hade varit pratglad den dagen och orsakat förseningar nästan överallt han varit på besök runt om i staden. Vi var tillsagda att hålla oss kort, och helst inte säga något alls utan bara överlämna boken.
 
Lars Gahrn struntade i yppandeförbudet och höll ett lagom underdånigt tal med beröm om en kung och ett slott i tiden. Då blev kungen pratsam igen och ville diskutera vilka av hans förfäder som också hade besökt Gunnebo. Och det var ju Lars Gahrn rätt person att berätta om.