Skolorna i Bergum 

Fattigt folk har alltid fött många barn, inte bara i Sverige utan i hela världen. Den utmärkte läkaren, forskaren och pedagogen Hans Rosling har skrivit mycket om detta. Varken religion eller kultur har någon som helst betydelse för mängden barn, endast ekonomi. När man inte har en pension att se fram emot, när barnadödligheten är hög och man inte har medicinsk hjälp på flera mils håll, då föds det många barn. Det blir en sorts pensionsförsäkring. Men genom tiderna har en hög barnadödlighet också skapat en viss balans.

Herrans tukt och förmaning 

Under 1800-talet observerade höga vederbörande i Sverige att antalet barn bland fattigt folk ökade kraftigt. Man anade framtida problem. Inte alls så att man kände något större medlidande med de fattiga, men man anade att de många kunde komma att ställa till problem för ordningen i samhället, kanske gadda ihop sig och resa sig mot makteliten. Och så kunde man inte ha det.

I detta läge kunde man ju ha tänkt sig att förstärka ordningsmakten. Fler poliser och soldater bland folket. Men i stället valde man en något mer civiliserad väg, nämligen att se till att alla dessa fattiga skulle utbildas i herrans tukt och förmaning, tillhållas att vara nöjda med sin lott, och att aldrig, aldrig vara uppkäftiga mot överheten. Det var tanken bakom den allmänna folkskolan, som infördes 1842. Ja, och så skulle ungarna får lära sig att läsa, räkna, och lite historia och geografi. Det kunde kanske vara bra. Till exempel att kunna räkna så att man fick lika många mjölsäckar tillbaka från kvarnen som man fraktat dit. Och att få lära sig lite om Sveriges stolta men krigiska historia, gärna förskönande, för när som helst kunde nya utskrivningar till krigsmakten bli aktuella och då vore det bättre med villiga rekryter än ovilliga.

Föräldraplikt att lära barnen läsa 

Skolor i Sverige var ingalunda något nytt. Bara i lärosätet Lund fanns det över 400 skolbyggnader på 1700-talet. Bildningen var väl spridd bland de högre klasserna. Men på andra håll i landet var det sämre beställt med bildningen och folkskolan mötte hårt motstånd från stora folkgrupper, som inte ville att deras barn skulle indoktrineras av överheten. Mot slutet av 1800-talet fanns det gott om socknar där inte ens hälften av barnen var inskrivna.

Sedan 1700-talet fanns det också en lag som sade att föräldrar var skyldiga att lära sin barn läsa. Därför förutsatte man att alla som började i folkskolan skulle ha vissa förkunskaper. Det visade sig sämre med den saken, därför infördes också småskolor, där barnen fick lära sig de elementa som krävdes för att börja i folkskolan.

"Nej!", sade stämman 

Hur var det då i Bergum? Jo, precis som i många andra landsförsamlingar var det en hårt motstånd. Bygga skola och anställa lärare, var skulle man ta de pengarna ifrån? Det dög gott med de två skolmästare - en på vardera sidan om ån - som vintertid gick omkring och under visade barnen. Skolmästarna kunde "försvarligt" läsa och skriva. Den ene kunde till och med räkna lite!

Detta kunde gott räcka, tyckte sockenstämman 1843. Prästen förklarade att lagen föreskrev att det skulle finnas både byggnad, utbildad lärare, samt lön till densamme. Det hade man inte på villkors vis pengar till.

Riksdagen bjuder till 

1845 tog riksdagen ett beslut om skattelättnader - under förutsättning att samma belopp istället gick till folkskolans utbyggnad. Varje mantalsskriven man fick betala tolv skilling banco till skolan istället för till staten. För kvinnor gällde sex skilling. Denna skatteväxling (som det skulle komma att kallas 150 år senare) gav snabbt resultat i Bergum. På en sockenstämma samma år, september 1845, avgav man ett löfte om att anställa en rask yngling vid namn Johan Larsson från Bergum Stom, väl känd och omtyckt, till att vara församlingens klockare samt ambulatorisk skolmästare. Därtill skulle församling ge honom ett visst underhåll "till nödig lärdoms inhämtande", vilket skulle ske innan anställning kom till stånd.

Därtill tog man beslut om att äntligen bygga ett skolhus, där man kunde ha undervisning. Ett klassrum, samt två rum och kök till läraren.

"Njaa", sade stämman
Sockenstämmoprotokollen från 1840-talet och framåt bär vittnesmål om att varje åtgärd, som kostade pengar, tog tre till fem år att genomföra. När kyrkoherden, som alltid var ordförande både i sockenstämman och skolstyrelsen, tog upp en ny kostnad, så avslogs den enhälligt. När frågan togs upp igen, efter något år, blev avslaget avslaget inte lika totalt. Man kan ana att kyrkoherden hade tala allvar med bönderna under året som gick - det var ju ändå deras egna barn som det handlade om. Det var ju inte riktigt sant, folkskolan var till för alla barn, men de som betalade skatterna var ju i huvudsak bönderna.  Det var jordägarna som huvudsakligen betalade skatt, allt efter hur mycket jord man ägde. Torpare och andra åbor fick dock vara med och betala klockarens/lärarens lön, som en särskild avgift.

Alltnog, efter några års tjat och gnat från båda sidor togs allt fler beslut som undan för undan förbättrade skolans ställning hos de motvilliga skattebetalarna. Så vid tredje eller fjärde gången efter att förslaget väckts brukade det gå igenom.

Under sex år efter folkskolans införande hade Bergum fortfarande ingen skolbyggnad. Istället hyrde man in skolverksamheten hos bönderna. De som ställde upp fick betalt för det, de som inte ställde upp fick betala en extra skatt.

På sockenstämman i september 1845 enades man om att bygga ett skolhus på tomten öster om kyrkan. Tomten inköptes för tre riksdaler och bygget tog sin början på sommaren 1847, och engagerade stora delar av församlingen, som tillhölls att leverera timmer, virke, spik, skruv, mossa (isolering) och mycket annat.

Den 2 november 1848 invigdes den första folkskolebyggnaden i Bergum. Efter psalm och bön vidtog examinering av de barn som infunnit sig. Det var de flesta, men inte alla och av de som kommit var det långt ifrån alla som hade utnyttjat den ambulerande skolan. Det var alltså si och så med kunskaperna, och skolstyrelsen - med prästen i spetsen tog på sig att vaka över närvaron i den nya skolan.

Den snälle krögaren i Borås 

En intressant parentes uppenbaras i juli 1849, då pastorn i Bergum meddelar domkapitlet att Bergums skola har fått en donation om 500 riksdaler. (Hela skolbygget kostade mindre än 1000 riksdaler.) Syftet med donationen var hjälp till fattiga barns skolgång, och ditintills hade åtta fattiga barn fått hjälp från donationen. Den kom från "traktören Berggren i Borås". Men vem var denne långväga restaurangägare? Varför hade han en förkärlek för fattiga barn i Bergum? (Jag googlade, men fick bara upp en massa traktorförsäljare i Borås. Tiderna förändras, liksom språket.)

INFO: Research pågår, vi kommer med mera text om små- och folkskolan inom kort.

Nytt stort skolhus i Olofstorp 

Vid början av 1900-talet fanns det två skolor i Bergum, Kyrkskolan, granne med kyrkan, och Torvhögs skola. De hade ett klassrum vardera. Hur undervisningen annars var organiserad känner vi inte till, men vi gissar att båda skolorna hade undervisning i b- eller c-form, alltså att man hade två eller tre årsgrupper i vardera skolan. (På bilden från 1910 ser vi hela 30 barn, och de är uppenbarligen från flera årskullar.) Om någon av dem var småskola, eller om båda var folkskolor är också oklart. Skriv gärna en kommentar nedan om du vet mer om detta.

1916 beslöt kommunalstämman i Bergum att bygga en ny skola mitt i Olofstorp. Muraren Erik Olsson, anfadern till denna krönika, upphöjdes därmed till byggmästare och fick ansvaret för hela bygget. Det nya skolhuset stod klart och togs i bruk 1918. Det visade sig vara en framsynt politik, ty riksdagen beslutade att från och med 1919 skulle småskolor och folkskolor samordnas. Och så blev det att de gamla skolorna i Torvhög och vid kyrkan blev småskolor med intagning vartannat år. Eleverna stannade i två år och gick sedan vidare till den fyraåriga folkskolan. Så fungerade det fortfarande på 50- och 60-talen då vi (Alf Olsson och Kjell Arvidsson) gick i skolan. Enhetsskolan infördes vid den tiden i Gråbo och skolplikten var förlängd till nio år. Somliga av oss - bland andra vi - sökte efter sjätte klass till realskolor i Göteborg, övriga bussades till Gråbo för att genomföra högstadiet där. De gamla läroverken avskaffades runt 1970 och inordnades i det allmänna skolsystemet med grundskola och gymnasium. Sista gången den gamla studentexamen hölls i Göteborg, med skriftliga och muntliga förhör, samt en bakdörr för de som kuggades, var 1968.

Saknar du något i texten?

Kom gärna med förslag på tillägg och ändringar!


Din kommentar skickas till admin men publiceras inte utan ditt tillstånd.

 

 

 
Läs mer 

Bildspel 
Håll markören över en bild, så ser du (en del av) bildtexten. Klicka på en bild, så öppnas ett bildspel, som du kan styra med pilarna på sidorna.
Vill du se bilden utan bildtext? Högerklicka på bilden och välj "Öppna bild i ny flik."