Erik hade ju ett stort intresse för teknik och ville hela tiden vara med i utvecklingen för att utnyttja det nya.

På Hallen installerades telefon och elektriskt ljus 1917? Dessutom köpte Erik en bil någon gång 1918. Tyvärr vet vi inte så mycket mer än hörsägen om denna bil. Det kan ha varit en 1906 års modell av något. Den sägs ha dragits hem med gårdens hästar.  Vad jag hört så fick man aldrig igång den.  Jag kan tänka mig att Erik inte vid den tiden hade några egentliga kunskaper om bilteknik. Inte fanns det väl heller någon att dela kunskap med. Tänk om vi hade fått reda på lite mer om detta äventyr.  Denna bil lär sedan blivit använd till diverse andra projekt. Erik var ju ingen jordbrukare så han försökte ju i tidens anda rationalisera ock göra något åt allt tungt arbete. Bl.a. har jag hört att han tillverkade en vindmotor på berget bakom Hallen och försökte på något sätt koppla detta till tröskverket. Kanske också till bösfläkt som fanns på alla gårdar. Vindverket lär ha blåst sönder. Så han var kanske inte helt fel ute. 

Lite mer spekulation om alla dessa nymodigheter och hur kunde Erik fått råd att köpa allt; jag tror att när Erik var klar med skolbygget bör det väl ha gett en viss inkomst. Mimmis familj sålde ju dessförinnan också en del mark till Västgötabanan innan den byggdes. Den var klar år 1900. Dessutom, tack vare järnvägsförbindelsen, så blev det lättare att sälja jordbruksvaror och annat till Göteborgarna. Mimmi ägnade mycket tid i yngre dagar till torghandel på Gamlestadens torg. Olofstorp blev ju ett stationssamhälle där det växte upp ett antal villor runt stationen och bildade ett typiskt stationsamhälle. I Riksarkivets historiska kartor hittar man många kartor och försäljningar av tomter runt stationen. Några från Hallen. 

Senare köpte Erik en T-Ford, årsmodell skall jag ta reda på.  Den tycks ha använts väl, se bilder, bland annat till körlektioner som nämnts tidigare.  Att ha bil på den tiden måste ju varit väldigt lyxigt. Det kanske kan jämföras lite med när min pappa Allan skulle köpa radiogrammofon 1954 och kom hem med en TV-apparat. 

Nästa bil blev en ESSEX 1929 års modell. Den köptes före 1936 någon gång. Jag har bilder från 1936 när pappa Allan hade träffat min mamma Dagmar och gjorde en sommarutflykt med den till Sparlösa där hon var född. Se bilder. Eriks sista bil blev en Opel Olympia, 1937 års modell, den så kallade "Grållen". Den blev använd flitigt av Eriks barn när de väl skaffat körkort. Men under kriget fick den inte köras och möjligen var man tvungen att lämna in däcken till kronan. Den var i bruk ända in på början av 1960-talet, då dottersonen Mats-Åke Arvidsson övningskörde med den under överinseende av pappa Torsten.

Ett annat fordon Erik och sönerna fixade med var en Epa-traktor som användes i jordbruket på Ryd. Förordningen om rättigheten att bygga om bilar med ram till motorredskap kom 1940, under kriget. 1952 blev de registreringspliktiga. Efter 1975 fick inga nya registreras. Nu är bara A-traktorer tillåtna.

Det blev så småningom mycket motor och bilkunskap bland Erik och hans pojkar. Grållen stod kvar på Ryd i många år och fick så småningom ett öde som vrak i en skogshåla, vilken användes som soptipp.

Alf Olsson

Håll markören över en bild, så ser du (en del av) bildtexten
Klicka på en bild, så öppnas ett bildspel, som du kan styra med pilarna på sidorna.