Håll markören över en bild, så ser du (en del av) bildtexten
Klicka på en bild, så öppnas ett bildspel, som du kan styra med pilarna på sidorna.





Erik Olsson var Russelianare. Numera är det inte många som känner till den rörelsen, men om jag säger Jehovas vittnen är det många som minns mer eller mindre trevliga diskussioner på farstubron, när deras missionärer ville komma in och prata om Gud i några timmar - eller tills de blev ombedda att gå. Jehovas vittnen bröt sig loss från Russelianarna 1918. De tog också med sig rörelsens tidning, Vakttornet.
Vad detta medförde för familjen tror jag inte var en stor sak. Det jag minns av Erik från mina första tio år är att han läste bibeln varje dag. Den låg alltid på skrivbordet som stod mellan hans och Mimmis sängar på övervåningen på Ryd. Jag fick uppfattningen att hans tro var stark, men mild och föga dömande. Han missionerade inte.
I ett avseende drabbade hans tro barnen: De blev inte döpta. Dopet betraktades som en yttre, nästan flärdfull, demonstration av den inre tron, och sådant skulle man inte ägna sig åt. Tankar och gärningar var det viktiga för honom.
"I skolan kallade dom oss för hedningar", sade mamma Sigrid vid något tillfälle, och jag anade en viss bitterhet i rösten. Som barn är det inte lätt att bli utpekad som avvikande, och framför allt inte på ett så orättvist sätt. Erik var förmodligen mer troende i tanke och handling än de flesta föräldrar i barnens omgivning, ändå blev hans barn utpekade som avskyvärda hedningar, eftersom de saknade en ritual som var gängse i den svenska kyrkan. Barn kan vara väldigt elaka.
I min generation märktes inte Russels arv. Min bror och jag blev döpta och konfirmerade i Svenska Kyrkan (Mats-Åke av Inghammar och jag av Nyman). Jag fick lära mig att läsa "Gud som haver..." på kvällen, men slutade när jag fick gå och lägga mig utan bevakning och omstoppning. Jag tror det var viktigt för mamma att vi skulle slippa pekas ut på det sätt som hon hade blivit. Och pappa hade sällan några åsikter när det gällde religon. Ett undantag var i början av mina tonår, jag hade läst lite i bibeln (jag gjorde faktiskt det rätt mycket i tonåren), så kommer pappa och börjar prata, och ett kraftord råkar ramla ur min mun. "Svär inte med Bibeln i hand, pôjk!" Så en viss respekt hade han. Dessutom var hans språk tämligen rent från svordomar i största allmänhet. Jag har nog varit betydligt värre i det avseendet.
En kunskap får vi av denna historia: Sigrid var första barnet, hon föddes 27 april 1913. Redan vid den tidpunkten hade alltså Erik anammat Russels lära. Han följde inte med Jehovas vittnes utbrytning 1918, utan förefaller ha varit nöjd med Russel. Dock, om det kom något vittne och knackade på för att sälja Vakttornet, så köpte han gärna ett ex och hade förmodligen en pratstund också. Jag fick tidigt lära mig att skicka vittnena en trappa upp när de knackade på.
Så är vi där igen; Erik, Erik och åter Erik. Sällan Mimmi. I detta fall beror det helt enkelt på att jag inte kan påminna mig att jag någonsin gjorde några observationer av henne som kunde härledas till religion. Hon var en härlig mormor, satt och pratade med mig när jag var sjuk, spelade shack och kort med mig när jag hade tråkigt. Men jag hörde aldrig någonsin att hon hade en avvikande åsikt gentemot Erik, så jag antar att hon, som det heter numera, fick gilla läget. I alla fall i det avseendet.
Kjell Arvidsson
Saknar du något i texten?
Kom gärna med förslag på tillägg och ändringar!
Utdrag från Wikipedia:
Charles Taze Russell, ofta kallad Pastor Russell, född 16 februari 1852 i Pittsburgh, Pennsylvania, död 31 oktober 1916 i Pampa, Texas, var grundaren av en religiös rörelse (ibland kallad Bibelforskarna) som senare gav upphov till bland andra Jehovas vittnen.
Han grundade även tidskriften Zion's Watch Tower and Herald of Christ's Presence 1879, och Bibelsällskapet Vakttornet 1881. Efter att hans efterföljare splittrades 1918 bildades två organisationer, Bibelforskarna och de som senare skulle komma att kalla sig Jehovas vittnen.
---------
Efter sitt analytiska studium av Bibeln kom Russell och andra bibelforskare att anse att vissa kristna trosuppfattningar och traditioner var farliga misstag. De ansåg att de hade återställt kristendomen till dess ursprungliga renhet. Sådana synpunkter och slutsatser betraktades som kätteri av kyrkliga ledare och forskare under hans tid. Russell var överens med andra protestanter om att Bibeln måste komma först, men ansåg att felaktigheter hade införts i tolkningen. Russell höll med många 1800-talsprotestanter, som milleriterna, om det "stora avfallet" som inleddes det första århundradet efter Kristus. Han höll också med många andra protestanter i deras tro på en Jesu förestående "andra ankomst", och Harmageddon. Vissa av de punkter där Russells syn skilde sig från katolikers och de flesta protestanters var:
- Russell bestred läran om helvetet. Han menade att de 144 000 rättfärdiga skulle återuppstå i himlen, men ansåg att resten av mänskligheten sov i döden i väntan på en återuppståndelse på jorden.
- Han trodde inte på treenighetsläran som den vanligtvis framställs. Russell trodde på Jesu gudomlighet, men skilde sig från ortodox kristendom genom att lära ut att Jesus hade erhållit sin gudomlighet från Fadern, efter sin död på pålen. Han lärde också ut att den heliga anden inte var en person, utan en manifestation av Guds kraft.
- Russell räknade ut att 1914 skulle vara det år då Jesu andra ankomst skulle äga rum, och vidhöll till sin död att Jesus var osynligt närvarande och styrde från himlen från det året. Han förutsade att en period, den "milda [eller lätta] tiden" skulle komma till sitt slut 1914 och att Jesus skulle ta tag i världens tillstånd och börja härska det året. Han tolkade utbrottet av första världskriget som begynnelsen av Harmageddon, som han betraktade som både en gradvis förstörelse av den civiliserade världen och en multinationell attack på ett återuppstått Israel följt av världsvid anarki.
- Han förkastade Bibelns vanliga kronologi, som publicerades av biskop Usher, och använde en direkt metod, och deduktivt resonerande för att räkna ut de 6 000 åren från Adam. Genom att korrelera beräkningen med profetiska tolkningar, fick han fram år 1914 som året för Jesus osynliga återkomst.